Sextonde December - Firestarter (1984)

Idag är det svårt igen, men av en helt annan anledning. Igår var det bristande motivation från min sida (och det faktum att Cujo bara var en avskyvärd film), men idag är det mer för att jag brukar vilja inleda med lite historia runt boken och filmen och knappt kan hitta någonting alls. Firestarter (Eldfödd) är en roman skriven av Stephen King 1980, men det är också ungefär all fakta som finns runt den. Det finns ingen anekdot om hur Stephen tände eld på sig själv under en kokain-binge, eller någonting åt det hållet. Såvitt jag vet fick han bara en idé och gjorde en bok av den.

Filmen finns det väl lite mer att säga om. Den skulle från början regisseras av John Carpenter, men efter att The Thing floppat rejält både ekonomiskt och kritiskt byttes han ut mot Mark L. Lester (men fick istället göra något b-igare Christine), mest känd för... tja, Firestarter. Kanske Commando. Lustigt nog drog Christine in mer pengar än Firestarter, både i faktisk mängd och i förhållande till sin budget. 

Annars då?

Jag tänka säga att det här var Drew Barrymores genombrottsroll, men sen kom jag ihåg att hon var med i E.T. två år tidigare. Dessutom var inte den här filmen nog populär för att riktigt kunna bli någons genombrott. 

Här är dock en lite småkul grej: Stephen King påstod 1986 att det här var en av de sämsta filmatiseringarna av hans böcker. Uppenbarligen hade han inte sett Children of the Corn, Cujo eller Salem's Lot.

Bristen på bra historier skrämmer mig lite, vi går direkt till handlingen. På tal om historier, antar jag. 

Som unga deltog Andy McGee och hans framtida fru Vicky i ett hemligt experiment där de tillät den mystiska organisationen The Shop (för övrigt också skurkarna i Lawnmower Man-filmen) testa nya, okända droger på dem. Åtminstone i Davids fall leder det till att han kan styra människors vilja, medan Vicky kan läsa tankar. Några år senare börjar deras dotter, Charlie, visa prov på en egen förmåga - hon kan tända eld på saker helt med hjälp av tankens kraft. Denna farliga egenskap leder till att The Shop åter träder fram ur skuggorna, och tvingar familjen att fly innan de kan tillfångata Charlie. 

Eller ja, Vicky dör väldigt tvärt (och lite omotiverat?) när The Shop försöker kidnappa Charlie första gången, så bara hon och David flyr. 

Jag har inte läst boken, men från vad jag läst och hört från andra ska det här vara en av mest trogna bearbetningarna. Men är den bra för det? Stephen King ogillar den ändå kraftigt. För er som vill ha ett kort svar: Ja, Firestarter är faktiskt en ganska bra film. Den har inget som helst tempo, karaktärerna är extremt orimliga och allting löser sig på grund av en otrolig slump, samtidigt som Charlies krafter inte känns helt konsekventa.

Samtidigt är den en skön stund, skådespelarna är bra och handlingen är kul att följa med i. Trots deras orimlighet gillar jag också karaktärerna. De känns sjukt fiktiva, på ett positivt sätt. Vill du ha en fartfylld film föreslår jag att du bara ser Firestarters sista tio minuter, eller inte alls, men vill du se lite långsam och stundtals jättedum science fiction så tycker jag att du bör söka upp den. Jag trodde själv efter tjugo minuter att jag skulle behöva ta en paus och se klart senare (för den var SÅ tråkig), men man vaggas in i dess värld allteftersom, och var sen ganska hooked under filmens nästan två timmar långa runtime.  

Lämnar du nu, och jag dömer ingen som gör det, så hörs vi imorgon. Då ska vi sätta oss i en stuga och bara... bara Lida tillsammans. Det ska bli kul! 

Som vanligt kommer längre intryck efter bilden här nedanför! Den är inte så kuslig idag, men den är åtminstone från rätt film. 

Först och främst måste jag nämna att Martin Sheens hår i Firestarter både är imponerande högt, och kanske så tjockt att det kunnat stoppa en pistolskula. Jag gillar resten av honom också, och till skillnad från sin roll i Dead Zone (där han också spelade skurk) spelar han bara över när det passar situationen, och är genomgående en fröjd att titta på. Han blir ett berättarmässigt problem mot slutet, men är fram tills dess en höjdpunkt som inte dyker upp så ofta att man tröttnar på honom och hans typiska "jag är chef för en ond, hemlig, möjligtvis statligt driven organisation"-manér. 

Mycket av hans charm ligger dock i samspelet med George C. Scotts karaktär, filmens klart starkaste aspekt. Scott spelar Shop-agenten/lönnmördaren John Rainbird, som också får i uppdrag att övertyga Charlie om att hon borde använda sina krafter. Jag nämnde det inte i handlingen, men andra halvan av den här filmen utspelar sig på The Shops marker efter att Charlie och David tillfångatagits (av Rainbird, utan Charlies vetskap). Skådespeleriet är väldigt starkt (jag som tittare börjar nästan sympatisera med honom när han försöker bli vän med Charlie), men framför allt är karaktären intressant. Det är verkligen oklart vad hans riktiga motiv är, och om han helt enkelt är helt galen eller har någonting mörkare i sinnet. Han säger sig vilja bli dödad av Charlie (han ska döda henne samtidigt) för att ta med hennes krafter över till den andra sidan, men känslan är att han vill närma sig henne av mer opassande skäl. Dör gör han också mot slutet, och det är ganska spektakulärt. 

När skådespelare ändå nämns bör jag väl berömma Drew Barrymore också. Hon är ganska ojämn, det måste jag säga, men är stundtals också väldigt bra. För att bara vara 8 år gammal förtjänar hon verkligen beröm. Har inte så mycket mer att säga om henne däremot. Hon tänder någon enstaka eld, och är en ganska korkad karaktär som verkar lyda sin pappa på tok för blint. David tänker jag inte ge något stycke alls. Han är en karaktär som är med i bland, ser koncentrerad ut och blöder en del näsblod. Han är mer ett problem än en styrka.  

Och låt oss prata om det här problemet. Hela Firestarters sista akt bygger på att han får tillbaka de krafter The Shop trodde att han för evigt förlorat. Det finns ingen riktig förklaring till varför, plötsligt har han dem bara igen. I boken använder han tydligen dem för att bli av med det medicinberoende The Shop gett honom, och även om det antyds i filmen är det som tur är ingenting som sägs rakt ut. Det är kanske inte filmens allra största problem, men jag kände att det sänkte den avsevärt. Allting hade kunnat lösa sig på så väldigt mycket snyggare sätt. 

Det är synd på fler sätt än att det bara känns slött också, för det gör att man mest minst det negativa i Firestarter i och med att den även börjar riktigt svagt. Mitten är stark, men vem minns en mitt när man tänker tillbaka på en film? Ramen är det viktiga, och den lyckas inte filmen speciellt bra med. Filmens första akt består nämligen mest av ganska ointressanta och extremt sega flashbacks om livet innan de tvingades Shop-fly, och mycket suspekt skådespeleri från några statister som David gör blinda (jag vet inte riktigt hur hans krafter fungerar, men tydligen kan han säga till någon att bli blind och så blir de det?). Art Carney var dock också med lite, och eftersom att jag har så varma minnen av honom från Star Wars Holiday Special (han är på fullaste allvar den filmens höjdpunkt) gjorde det mig lite glad att se honom igen. Filmen blir faktiskt också bättre från det att han dyker upp. 

"Men Jesper, tempot är ju alltid extremt lågt?", tänker nog någon som sett Firestarter nu, och det är sant. Firestarter har faktiskt ingen pacing överhuvudtaget. Den flatlinade första minuten och kom aldrig tillbaka, utan stannar på samma låga nivå hela vägen (eskalerar kanske lite mot slutet, men det är isåfall bara då). Jag har däremot inget problem med det här eftersom att jag gillar karaktärerna som dyker upp efter första akten, och interaktionen dem emellan är mer intressant än filmens faktiska handling, som dock är ganska kul att följa den med - om än fruktansvärt långsam. Slutar riktigt explosivt också, även om jag faktiskt blev lite uttråkad av att det som bara var samma sak i tio minuter (dock är det många som anser det här att vara filmens höjdpunkt, så ta mig inte på alltför stort allvar). 

Annars då? Firestarter är en film som vågar gå sin egen väg, och även om den har extremt orealistiska karaktärer, inget tempo alls, inkonsekvens när det kommer till Charlies krafter (i en scen, men bara i den enda, kan hon typ se in i framtiden?), svag början, och en billig lösning för att hitta ett slut, så gillade jag den. Den var en behaglig resa från en svunnen tid, och Tangerine Dreams soundtrack är riktigt stabilt. Kan jag ärligt säga att den är bra egentligen? Nja, antagligen inte, den känns på många sätt väldigt ogenomtänkt och kanske lite för ambitiös för sitt eget bästa (finns många trådar och effekter som hade behövt lite mer tid i ugnen), men jag gillade den ändå. Den var lite som en mer hoppfull Scanners.

Vill du ha en lätt, långsam, ganska trevlig Science Fiction-film som verkligen arbetar efter devisen what you see is what you get, så tycker jag att du kan lägga 110 minuter på Firestarter. Var bara beredd på att den börjar väldigt svagt, och att du nog kommer bli förvirrad över varför Vicky blev dödad (och gömd i en garderob), men The Shop bara vill fånga David. Det är faktiskt jättekonstigt.  

Om någon är besviken över att det här inlägget inte handlade om Prodigys låt Firestarter, så kan jag ge min korta recension här: ganska dålig och extremt 90-tal, skulle kunna vara en hit i Tyskland än idag. Det var det, vi hörs imorgon!