Sjunde December - The Lawnmower Man (1992)

Dagens film är ett lite konstigt inslag i Kingkalendern, för egentligen är den inte baserad på någonting Stephen King skrivit. The Lawnmower Man är en novell från 1975, ja, och den är skriven av King, ja, men den har absolut ingenting med filmen att göra. Så varför skriver jag egentligen om den? Kände jag bara för att jävlas med läsaren, eller vill jag lite diskret stiga utanför Kingbubblan? 

Självklart inte. Jag skriver om den eftersom att Lawnmower Man faktiskt påstår sig vara baserad på novellen. New Line ägde berättelsens filmrättigheter, och valde att ge dess namn till en helt annan film som från början hette Cyber God. De lade också till två "hyllningar" (varav en är helt ologiskt placerad i filmen) till novellen för att kunna påstå att det inte alls var en helt annan idé som gömde sig bakom en Stephen King-licens för att dra fler tittare. Då menar jag självklart inte att Lawnmower Man är en så känd King-novell att folk bara skulle flockas till biograferna, utan att titeln möjliggjorde ett "Stephen King's" på affischen. Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: oavsett vad man tycker eller känner till om Stephen King så är hans namn ett väldigt starkt varumärke. 

Den faktiska personen Stephen King däremot, han var inte helt nöjd över att ha sitt namn på en film helt frånkopplad hans ursprungliga novell, och stämde Newline. Eftersom att King ju faktiskt hade en poäng vann han också fallet, och det är därför ingen utgåva av Lawnmower Man idag överhuvudtaget nämner hans namn. När den första gången släpptes på VHS användes dock hans namn ändå i marknadsföringen, vilket ledde King till att stämma dem igen. Han vann även den här gången, och New Line tvingades betala honom 10 000 dollar per dag tills alla Stephen King-spår försvunnit från deras film. 

"Men Jesper, på vilket sätt är den olik?, frågar du nu, efter att ha varit frånvarande sedan första december. 

"Jo," svarar jag som vanligt "novellen handlar om en man som anställer en professionell gräsklippare som ser ut att vara en vanlig människa men egentligen är något slags väsen som klär av sig naken och äter gräser själv (men ändå har en självgående, kanske magisk gräsklippare som också klipper det. Kanske att han bara äter gräset den spottar ur sig. Det är lite oklart). Det är en kort, effektiv och oväntat rolig (på ett väldigt mörkt sätt) novell som dock har tydliga King-problem, främst i stel dialog som berättar mer än vad läsaren behöver veta. Viss mystik finns kvar när den är slut, men jag hade ändå inte behövt ha koll på att gräsklipparmannen var en satyr som tjänade den grekiska guden Pan. Han dödar huvudpersonen i slutet förresten, men han var ändå väldigt tydligt etablerad republikan så ingen sörjer."  

"Okej, det låter galet", svarar du, lätt tagen av vad jag just berättat. "Men hur är filmen då? Hur kommer den undan med sin titel?" 

"Jobe Smith är en vuxen man med en 6-årings intelligens. Han försörjer sig på att klippa folks gräsmattor (han är en lawnmower man!!!) och hjälpa till i kyrkan. Vetenskapsmannen Dr. Lawrence Angelo försöker öka chimpansers intelligens med hjälp av virtual reality (på något sätt är det här en gravallvarlig film). När Angelos uppdragsgivare vill göra aporna till riktigt våldsamma typer hoppar han av för att fortsätta på egen hand. I Jobe finner han den perfekte försökskaninen, och genom VR höjer Angelo kvickt hans intelligens. Jobes hela värld förändras, men när Angelos uppdragsgivare diskret byter ut formeln han använder på Jobe mot den använd på apor, skapas plötsligt en instabil cybermördare."

"Wow, det låter fruktansvärt och helt annorlunda", svarar du efter en stund. Och det är rimligt att du gör det, för speciellt bra är inte Lawnmower Man. Premissen om att göra en intellektuellt funktionshindrad man smartare verkar dessutom vara tagen från Daniel Keys roman Blommor till Algy, så att de överhuvudtaget försökte trycka upp Kings namn på filmen blir bara mer och mer absurt ju mer man tänker på det. Men nog om Lawnmower Mans turbulenta historia; det är dags för dagens kortare intryck.

-------------------------------

Å ena sidan skrattretande dålig på nästan alla sätt och vis. Å andra sidan ett ganska kul tidsdokument som förutspådde mycket, men hade fel om ännu mer. Skådespelarna är usla, och ibland är det inte ens som om filmen vet vilken/vilka genre(r) den vill tillhöra. Ändå bättre än många andra VR-filmer från 90-talet, och det finns ett starkt underhållningsvärde i hur extremt daterad (kanske tidernas sämsta CGI?) och dum den är, som dock hålls tillbaka p g a att Lawnmower Man så tydligt vill tas på allvar. Jag kan inte riktigt rekommendera den till någon speciell person, den är för mycket en relik av en tid som inte längre finns. Jag antar att om du gillar 90-talets klassiska hot takes på futurism så kan LM vara värd att se, men se upp så att du inte får tag på den förlängda versionen på 140 minuter (den är vanligtvis en halvtimme kortare, och det är bra).

Det var det, imorgon blir det åtminstone inte Lawnmower Man 2 (som faktiskt är en riktig film), så mycket kan jag garantera. Vi hörs då! 

Man skulle kunna tro att en film som börjar med att en man (oväntat nog spelad av Pierce Brosnan) först drömmer (minns?) om en apa med VR-headset som skjuter ihjäl människor i en nittiotalistiskt futuristisk arbetsmiljö, och sen vaknar upp och tänder en cigarett medan han fortfarande ligger kvar i sängen skulle vara fantastisk. Man skulle kunna tro det, och kanske också önska det. Lägg därtill att VR-apan ofta syns i närbild och då väldigt tydligt antingen är en docka eller person i apmask, så blir det svårt att tro någonting annat än att Lawnmower Man kommer vara en otrolig uppvisning i film så dålig att den blir bra. 

Tyvärr blir det inte riktigt så. 

Lawnmower Man är onekligen underhållande i sina bästa stunder, det ska jag inte neka, men tyvärr känns den mest av allt bara ganska dålig. Karaktärerna är extremt överdrivna stereotyper (jag trodde först att det var medvetet, men kunde inte hitta något som ens antydde till det), men möjligtvis känns det extra mycket så eftersom att skådespelarna nästan alla är riktigt dåliga. Skräcken filmen tillämpar är inte det minsta skrämmande (det är bäst att bara se den som science fiction), och den science fiction som finns är verkligen lätt på science och nonsenstung på fiction. Få filmer lyckas heller genremässigt spåra så mycket som denna efter dryga timmen. Det känns som att jag plötsligt börjar titta på en helt annan film! 

Självklart är den allra största elefanten i rummet dock att Lawnmower Man är en film om hur en man ska bli smartare genom riktigt fula VR-spel, utövade i kanske den fulaste CGI-miljön jag sett i hela mitt liv. Det är som att se gamla screensavers från Windows 98 gjorda till en film. De är nästan så fula att det blir lite obehagligt att titta på dem, som en virtuell bilolycka. Med tanke på att den här kom ett år efter Terminator 2 och ett före Jurassic Park känner jag, trots den väldigt skillnaden i budget, att man skulle kunna kräva mer. På samma gång hade stora delar av filmens charm försvunnit om den sett bättre ut. Det är ju de fula effekterna och den riktigt daterade 90-talsestetiken man minns den för. 

Jag ljög förresten, det där är inte alls den störst elefanten, eller vad man nu vill kalla det. Det allra största misstaget Lawnmower Man begår är att den trots dessa väldigt tydliga brister tar sig själv på sådant oerhört allvar. Den försöker vara så mycket mer än den är, och blir tråkigare på grund av det. En bra film, oavsett om den är allvarlig eller ej, är medveten om sig själv och sin plats på jorden. LM försöker ta större plats än den är värd, ställa frågor ingen bryr sig om, och bygga för en uppföljare noll människor vill se. Den hade blivit så mycket bättre om den bara dragit tillbaka ambitionerna lite, berättat en enkel historia gjord för en enda film, och accepterat att den bara var en kul och väldigt dum stund för sina tittare. Det är mest sorgligt att se den försöka så mycket och bara misslyckas med absolut allt. 

DÄREMOT är det väldigt roligt att se hur en film från 1992 missar så oerhört i hur den förutspår framtiden och hjärnans krafter. VR är självklart någonting som finns idag, men det är ju ett koncept som funnits sedan långt före Lawnmower Man. Hur det däremot ser ut och används här är... oj oj oj, det är sannerligen någonting extra. Jag kan uppskatta att det inte bara var skådespelare framför en green screen, men jag tror att om VR såg ut och upplevdes på det här viset (man sitter fast i en maskin som snurrar på en hela tiden, och för att komma in i virtuella världen måste man typ titta rakt in i ett stroboskop) skulle det bara kunna användas som tortyrredskap. Att vi dessutom skulle kunna använda det virtuella rummet för att göra någon supersmart och få telepatiska förmågor vet jag inte riktig vad jag ens ska säga om. Datordialogen som låter smart och futuristisk, men som uppenbart är skriven av någon som aldrig rört vid en dator, är standard för genren men ändå värd att poängtera. 

På det här väldigt daterade, väldigt fantasyinspirerade science fiction-berättandet är det svårt att inte likna Lawnmower Man vid 80-talets Tron. LM är inte lika tekniskt imponerande som den var, men samtidigt gör mina ögon mindre ont av att se den. Båda två har också väldigt underlig syn på framtidens tv-spel och internets oerhörda krafter, men där Tron är en halvt obegriplig, bedövande tråkig film är Lawnmower Man åtminstone en ganska kul resa. Dålig och kanske ingenting jag någonsin vill se igen, ja, men underhållande. Vill du se den så gör det, jag kan inte stoppa dig. Gillar du klassiskt omodernt futuristiska 90-tals filmer som Johnny Mnemonic rekommenderar jag den helhjärtat.  Vill du däremot ha någonting bra, någonting skrämmande, någonting lite smart, så kanske du ska titta någon annanstans. 

Det var det. En dag ska vi alla dö, och kanske att vi får veta när imorgon. Vi hörs då! 

FAST VÄNTA!!!

Året var 1987, och filmstudenten James Gonis fick av någon anledning för sig att göra en kortfilm av Stephen Kings väldigt obskyra novell Lawnmower Man. Till skillnad från filmen några år senare hade han ingen plan att tjäna massor av pengar på vad jag får anta var något sorts projekt för skolan, så den här är faktiskt baserad på den faktiska berättelsen. 

Jag har inte så mycket att säga om den här, för den är verkligen bara novellen fast film. Några repliker har tagits bort (vilket är för det bättre), och det lite underliga skådespeleriet tar verkligen fram den väldigt mörka humorn som fanns även i den ursprungliga novellen. Från premissen att döma kanske det inte verkar som att riktiga Lawnmower Man skulle göra sig speciellt bra som film, men som en 12 minuter lång kortfilm gjord av en oväntad skicklig filmskapare (som jag inte tror gjort någonting annat) tycker jag definitivt att den håller måttet. På många sätt är den faktiskt bättre än själva novellen också, eftersom att jag slipper Stephen Kings eviga beskrivande. 

Intressant nog är den här amatörfilmen faktiskt relativt officiell. Den är nämligen gjord på ett sk Dollar Baby-avtal, vilket jag trodde var en allmän grej, men tydligen är specifik för Stephen King. Det innebär i vilket fall att en filmstudent eller aspirerande filmskapare i allmänhet får tillstånd att göra film av en King-berättelse om de betalar honom $1. Stephen King blir den som äger rättigheterna till filmen, men skaparna får åtminstone göra den. 

Hela kortfilmen finns på youtube i riktigt dålig kvalitet. Den är lite småäcklig, så jag ska väl inte rekommendera den till vem som helst. Vill du inte se en naken vuxen man äta upp ett falsk mullvadslik (som dock ser jobbigt verkligt ut) ska du kanske se upp, men annars är det en ganska intressant liten upplevelse. Musiken är dock fruktansvärd, så var beredd på den.

Det här är för övrigt den första filmen producenten Michael De Luca (trefaldigt oscarnominerad för bästa film) jobbade på. Det var nämligen han som skrev manus. Som tur är gillar King den här versionen, så han blev inte stämd.   

NU är jag klar. Nu ska jag koppla upp mig till den virtuella världen, så vi hörs imorgon! 

4K.