Nittonde December - The Dark Tower (2017)
Men vad är The Dark Tower? Vad handlar böckerna om? Det är en mycket bra fråga. Jag har försökt läsa på om dem och kommit fram till att man inte riktigt kan ta till sig det utan att läsa böckerna. De utspelar sig över flera olika dimensioner? De är typ Sagan om Ringen, fast i western-miljö? Och huvudpersonen är en revolverman som heter Roland Deschain? Första boken börjar med att han jagar Man in Black, som går under flera olika namn och tydligen också är skurken Randall Flagg i Stephen Kings orelaterade bok The Stand? Men han är inte huvudskurken här utan jobbar för The Crimson King, som begår självmord för att bli odöd och på så vis inte kunna dödas av Rolands pistol? Och Stephen King är en karaktär, och åtminstone i en del av någon bok måste de resa till jorden för att rädda honom? Och alla dör flera gånger om? The Dark Tower i fråga håller ihop alla världar, och Crimson King vill förstöra den för att styra över det ingenting som kommer finnas kvar? Och nästan alla Stephen King-böcker kan på något vis kopplas till denna bokserie?
Jag vill säga att det här stämmer, men ärligt talat kan jag ha helt fel. Det är sammanlagt 4250 underliga sidor att på något vis förstå. Eller ja, en summering av 4250 sidor. Och jag har inte riktigt pratat om sista boken eftersom att alla verkar ogilla den, så 3914 sidor egentligen. Jag kanske inte har pratat om någon bok alls, visserligen. Man vet aldrig med dessa galna åtta. 0 sidor? 0 sidor.
Försök att göra The Dark Tower till film har pågått under flera år, men varför vet jag inte riktigt. Av det jag läst verkar det inte som någonting man bör filma, eller på något vis kan göra rättvisa i annan form än det skrivna ordet. Som tur är så tar inte jag sådana beslut, så under flera år arbetades det på ändå, och ett tag planerades också en Tv-serie vid sidan av filmen. Både JJ Abrams och Ron Howard försökte sig på att filmatisera berättelsen, men misslyckades. Howard stannade dock kvar som producent, och 2015 fick danska Nikolaj Arcel regissörsrollen. Jag vet inte riktigt vad som förändrats sedan Abrams och Howard (men antagligen manuset), men på något sätt godkändes projektet till sist ändå. 2017 hade The Dark Tower slutligen biopremiär, tio år efter att Abrams första gången pitchat den. Äntligen skulle folk få se detta epos på den vita duken. Vilken triumf det skulle vara, inte bara för filmskaparna, utan för Stephen King-bearbetningar överlag.
Tyvärr var det ingen som tyckte om Dark Tower. Den ansågs vara helt obegriplig för nykomlingar till serien, och inte nog trogen böckerna för veteraner. Den kritiserades för att vara på tok för kort (blott 95 minuter), och vara ganska grå och tråkig. Skådespelarna höll väldigt ojämn nivå, och klippningen var ibland usel. Vissa förändringar i perspektiv och karaktärer gick inte heller hem.
Vi klipper ner det där stycket och summerar istället med detta: det fanns väldigt lite både kritiker och gemene man tyckte om med filmen, men faktum är att Stephen King själv gillade den. Väldigt underligt med tanke på vad han brukar tycka om sina filmer, men det är ju kul att han går mot strömmen. Lätt att håna honom för att han gillar den här och ogillar Shining, såklart, men jag står över det idag.
Saken är den att King visste någonting som inte alls gjordes tydligt för någon annan, nämligen att filmen inte alls var en tolkning av böckerna, utan en direkt uppföljare. Tydligen är det här en ny tidslinje som påbörjades efter slutet i sista boken, och det ska visst finnas några vaga hintar om det också. Så att kritisera Dark Tower för att den inte var trogen böckerna faktiskt inte legitim kritik, men eftersom att det här verkar ha varit typ en hemlighet (jag visste inte om det förrän jag läste på om filmen inför det här inlägget, och inga recensioner jag sett har överhuvudtaget nämnt det) är klagomålen ändå förståeliga.
Tyvärr måste jag hålla med vad många sagt.
Ganska onödigt med kort intryck när jag ändå redan skrivit så mycket, men för den som vill ha ett så kommer det här: Dark Tower känns på många sätt som en ofärdig film. Känslan är att man går in i en uppföljare utan att ha sett föregångaren, men på samma gång också en föregångare som bara blir försteålig tillsammans med uppföljaren. På sätt och vis antar jag att den sortens underliga narrativ skulle vara någonting Dark Tower sysslade med, men det här är alltså en enda film och denna enda film är något av en röra. Trots den korta speltiden händer oväntat lite, men jag kan väl inte säga att jag hade tråkigt. Vill du se en film, vilken som helst, så kan du väl se Dark Tower, men vill du se en som du faktiskt lär tycka om och varmt minnas efteråt, så finns det till och med flera Stephen King-filmer du kan se istället. Jag har skrivit om flera, så kolla upp andra inlägg!*
*Det här är skamlös reklam.
Det var det det. Imorgon ska jag resa hem till Luleå under dagen, så vad jag än kommer skriva om kommer det antagligen komma ganska mycket senare än vanligt. Antagligen kommer det vara en film baserad på en Stephen King-roman, uppenbarligen, men vilken film det faktiskt blir får vi se då. Vi hörs!
Oväntat bra trailer för en så blek film!
*
Men ojdå, jag har visst längre intryck om The Dark Tower också! Inte långa som alla åtta böcker, men längre än ett stycke. Läs dem nedanför den här bilden av känslosamma Idris Elba! Om du vill alltså, jag tvingar ingen.
The Dark Tower hade även utan sitt rykte ganska mycket arbeta mot när det valdes att den skulle släppas 2017. I år kommer den tionde Children of the Corn-filmen, Netflix har släppt filmerna Gerald's Game (som folk faktiskt tycker om!), 1922 och tv-serien The Mist, medan miniserien Mr. Mercedes gått på Tv. För att inte tala om It då, som blivit superhyllad världen över. Dark Tower släpptes mitt i den här gröten av Stephen King-filmatiseringar, och man kan väl inte direkt säga att den blev allra mest lyckad. I skuggan av de som faktiskt är omtyckta blir det nog också så att många upplever den att vara sämre än den faktiskt är.
Och då är den ändå inte speciellt bra oavsett vad den ska ställas mot, eller vilken historia den må ha. Dark Tower försöker sig på mycket, och det den inte misslyckas med gör den egentligen inte bättre än helt okej. Idris Elba är bra som Roland Deschamp, men han har inte en nog stor roll och är dessutom bra i vad han än är med i. Matthew McConaughey är duglig som Man in Black, men hålls verkligen tillbaka av att manuset bara gett honom helt... helt fruktansvärd dialog och väldigt oklar motivation till varför han agerar som han gör.
Eftersom att det här är en uppföljare bör jag väl förresten nämna den nya handlingen. Tydligen är den rätt lik böckernas, så jag förstår om folk blev irriterade på den och inte förstod uppföljar-tänket. Den sista gunslingern, Roland Deschain, är fast i en evig strid mot Walter O'Dim (Man in Black), som är fast besluten att förstöra The Dark Tower, som håller ihop universum. Varför är lite oklart, men det känns mycket som "eftersom han är ond". I vår dimension, här på jorden, finns vi dock filmens huvudperson, pojken Jake. Nu blir det lite konstigt, men häng gärna med. För att förstöra tornet använder sig Walter på något vis av krafter som finns inom barn, och genom en konstig maskin kan han skjuta ut den ur dem, och använda som projektil mot tornet. Kraften kallas Shine, men jag vet inte om den är kopplad till Shining. Säkert, men det spelar ingen roll. Jake ska tydligen ha rejäla mängder shine, men flyr från Walters soldater när de försöker tillfångata honom (och jag antar att de är Low Men, alltså varelserna Ted var rädd för i Hearts in Atlantis, som bara var FBI-män i filmen). Jake har drömt om Roland och Walters värld, och flyr till en nedgången villa (MITT I NEW YORK), där han lyckas teleportera sig till deras dimension. Sen händer saker liksom bara, precis som de liksom bara händer innan dess också.
Jag känner inget hat gentemot Dark Tower, men jag tycker definitivt inte om den. Karaktärerna är inte karaktärer, utan föremål som kan leda filmen till sitt slut, filmen i sig är ganska ful, och det saknas minst en halvtimme som kan förklara vad som händer och varför bättre än vad det i nuläget gör. Ärligt talat förstår jag inte hur någon på Sony kände att det här var en film de kunde skicka ut i världen när den känns så ofärdig, och det sjuka är att det här inte ens är första versionen av filmen. Dark Tower hade en riktigt misslyckad test screening, vilket ledde till att filmen fick ett tydligare narrativ och bättre musik.
Men alltså, finns det ett narrativ? Jag menar, musiken är inte speciellt minnesvärd den heller, men förbättrade de sitt berättande genom att helt enkelt ta bort det? Är det därför filmen är så kort? Var den egentligen mycket mer lik böckerna först, men för svårtillgänglig för en dåligt utvald testpublik? Jag undrar verkligen, men det hade inte känts helt otrolig om så vore fallet.
Jag känner ju annars att jag gärna skulle haft lite mer berättande, även om det säkert blivit övertydligt. Nu har jag väldigt lite att gå efter, mer än att Walter vill förstöra ett torn av någon anledning, och hans magiska krafter inte fungerar på Roland. Jake har kraftig shine, och reagerar väldigt kallt när hans föräldrar dör. Visserligen är väl det på grund av filmens få minuter, men ändå. Många saker händer, men väldigt lite motiveras eller ges nog mycket tid. Till och med slutsekvensen, som för övrigt är filmens höjdpunkt (mycket action!), känns extremt mycket kortare än den borde vara. Det är alltid ett dåligt tecken när man ser att det är en kvart kvar av en film och det inte ens verkar som att man är nära slutet än, fast man ju egentligen är det.
Dark Tower verkar som inte heller veta själv att den är så kort, för den introducerar på tok för många karaktärer och gör sen ingenting av dem, eller för mycket utan att vi alls känner dem. Det är aldrig bra när en film misslyckas totalt med att etablera en karaktär jag som tittare ska bry mig om eller ha någon viktig kunskap om. Det blir bara konstigt, och bidrar till känslan att jag borde sett en film som utspelade sig innan denna, men som ju inte finns. Att se den här filmen är sannerligen en konstig känsla, samtidigt som den också är riktigt slätstruken. Är det en paradox? Kanske, men det är så dessa böcker jobbar. Trots att det är filmen jag pratar om, men den är ju deras uppföljare ändå.
Allting jag egentligen mer kan skriva om Dark Tower mynnar ut i detta: det är en helt poänglös film. Även harmlös, världen är varken bättre eller sämre nu när denna existerar. Jag ångrar inte att jag sett den, men jag kan inte heller säga att jag tycker annorlunda än kritikerna. Den är grå och ganska fantasilös. Karaktärerna är platta som bara den, och antagligen hade den gått att förstå (men kanske blivit sämre) om jag läst åtminstone första boken. De större skådespelarna är bra, medan vissa mindre är katastrofalt usla. Samtidigt känner jag väl inte att jag hade tråkigt, men precis som med många andra kingfilmer är den enda tanken jag har om den nu är att jag en gång sett den och nu inte längre ser den. Det var 95 minuter av film som jag kunnat spendera bättre men också sämre.
Den är lite för blek för att jag egentligen ska vilja rekommendera den till någon, men samtidigt är den ju en och halv timme väldigt oprovocerande film. Jag säger såhär: vill du ha en film du kan halvitta på medan du gör någonting annat utan att det riktigt skadar upplevelsen, så kan du välja Dark Tower. Kanske att den till och med bli bättre så.
För övrigt innehåll Dark Tower en referens till Cujo, vilket gjorde mig mycket nedstämd.
*
Imorgon reser jag alltså under stora delar av dagen, men ett inlägg kommer självklart ändå. Antagligen senare än vanligt, men det kommer. Ska jag vara helt ärlig vet jag precis vilken film det är, men jag är inte nog bekant med den för att kunna skriva en "skämtsam" hint, så vi avbryter helt enkelt här och hörs imorgon!
Kommentarer
Skicka en kommentar